Bästa väninnan ska gifta sig. Och jag ska vara tärna.
Frågan är bara om vi inte är för gamla – dvs BV för att stå brud i vitt med tärnor, och jag för att vara tärna.
I ett svagt ögonblick funderade BV även på att be maken vara toastmaster. Men det avstyrde jag snabbt.
Mr P är både rolig och underfundig – au naturel. Men han blir hopplöst stel och tråkig i organiserad form (recall långrandigt, oinspirerande framträdande på Peninsulas tak i NYC sommaren 2002).
Dessutom hade det förstört vår sommar.
När Mr P ska framträda i någon form, sätts jag i arbete. Ett eventuellt toastmasteri i september, hade betytt rimstuga hela semestern (istället för Vanity Fair på stranden och chick-flicks i soffan).
Ironically, Mr P konstaterade häromdagen att det var ju otur för mig att bröllopet skulle äga rum i september.
Otur… varför det? frågade jag. Jo, för då kan du inte äta kanelbullar på hela sommaren!
Där fick jag så jag teg.
……………
Och det vart afton och det vart morgon den sjätte dagen. (Igår gick solen aldrig upp).
