Ibland säger folk saker som de inte vill säga. Eller kanske vill säga, men avsiktligt aldrig skulle säga. A Freudian slip.
För någon tid sedan berättade en nära väninna om ett par som ofta bjöd hem dem på allt från middagar till glögg och barnkalas. Problemet var bara att väninnan och hennes make aldrig accepterade inbjudningarna (eller bjöd igen). Och nu vände sig väninnan till mig lite undrande, Fattar de inte att vi inte har någon lust att umgås?
Mr P och jag har bjudit hem väninnan och hennes man (som vi också känner mycket väl) vid flertalet tillfällen. De tackar nästan alltid nej. Ibland tackar de inte alls. De bjuder inte igen.
Jag förstår en vink. Om än en freudiansk sådan.
……..
Igår kväll hade vi fyra goda vänner på middag. Två av dessa bjuder oss ofta. De senaste fyra gångerna har vi tackat nej – eller ställt in i sista minuten.
Mycket förargligt.
Gårdagens middag slutade med att både maken och jag somnade (Mr P hade börjat blanda drinkar redan efter lunchen).
Mycket förargligt.
För vi älskar deras sällskap. Även om Freud skulle göra en annan tolkning.
Lesson for self, all is not as it seems.
